About me

Welcome!

This page will be translated one step at a time :-)

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Welcome to me! When I started my blog it was just a way to write down my feelings about PCO-S and to help others with PCO-S since there was and still is very little information about PCO-S in Sweden where I live.
I have always been fond of writing and noticed how much I enjoyed sharing my experiences when trying new food, restaurant, travels nad also about my struggle to become pregnant.
I was born in Sweden with a Swedish father with Danish roots and a Polish mother with Ukrainian or Belarus roots. (Noone in the family knows which since many borders changes after second world war.
So I was born and rasised as a Swede. I have always felt Swedish and has always loved Poland. Ever since I was born me and my family have travelled to Poland every year.
Many years ago I applied to a school in Copenhagen, Denmark. And that is wehre I found my roots!
I have never felt like a Polish person and I have never really gotten to understand and becoma a "true Swede". Swedes are very afraid of telling what they think. In sweden you always have to like the same thing as every one else. Or else you're strange. It's called "jantelagen".
But in Denmark everyone says exactly what they think!
Danes are proud of their country. Danes are so close to Swedes but yet so unlike.
I felt that I have finnaly found myself and I am finally among people who look like me and who thinks like me. That feeling was just amazing. I can still remember that first time on the busses in the capital when I would just stare at people. It was so amazing. Everyone looked like me! They were all blond with blue eyes.
If I go by bus in Sweden noone looks like me. It's been many years since I was in Denmark so maybe it's changed now. Apparently, if you go by bus in the north of Sweden everyone looks like me. But I can only tell waht it is like in the southest part of Sweden.

Travel

To travel is my life, my greatest interest, for what I save money to afford. My hobby.





It doesn't have to be expensive to traveland you don't have go across the globe once a year. I travel several times a year for a day or for a week



I have always thought that it was beacuse I went to poland every year buyt it is actually from my fathers side. My father and everyone on his side has always travelled around the world, the one that has travelled the fartest was a lady bor in the begi nning of the centruyr when noone went by airplane, she has seen so many places of the worl by boat.
On my mothers side almost noone travels more than occaisonaly.

Att resa är mitt liv, mitt största intresse, det jag sparar och snålar för att ha råd med. Min hobby. 
Att resa behöver inte innebära en svindyr resa till andra sidan jordklotet en gång per år. 

Jag reser
flera gånger per år på dagsutflykter eller veckoutflykter och jag letar alltid efter rabatter och låga
priser. Vis av erfarenhet har jag alltid med mig det nödvändigaste som toapapper och handsprit.
Jag brukar också leta upp gratis toaletter. Reser jag inom norden måste jag alltid ha matsäck, tack
och lov behövs inte det i Polen, där finns mat och dryck precis överallt. Något Sverige borde ta
efter. Att inte kunna hitta något ätbart vid en tågstation/busscentral känns ju väldigt märkligt.

Kulinariska upplevelser 

Jag växte upp i en familj där matlagning var ett nödvändigt ont. Det lagades fort, vad som helst slängdes ihop på kortast möjliga tid. Det var normalt för mig för det var det enda jag kände till. Ju äldre jag blev desto fler människor lärde jag känna som sa jag äääälskar matlagning. Jag tyckte de 
var helfnoskiga. Hur kan man gilla matlagning? Det är ju något man gör fort, snabbt och sen var det klart. 

Efter att jag fick veta att jag har PCO-S började jag läsa allt och även försöka lära mig laga hälsosam mat. Då fick jag även lära mig att nyckelhålet och dietister försämrar vår hälsa. Snacka om besvikelse! Kroppen behöver LITE socker och MER fett. Nyckelhålsmärkt, Light (förutom läsk) och dietister förespråkar mycket kolhydrater och försämrar ovetandes folks hälsa. 

Efter några år började jag tycka att matlagning var riktigt roligt och den dagen jag erkände för mig själv att jag gillar matlagning var magisk. Jag brukar få många komplimanger och frågor om hur gjorde du, kan man laga mat och baka utan recept? Man måste pröva sig fram, jag vill sätta min egen prägel på maten och krydda den med mina egna favoriter. 

Bakning däremot -Det är jätteskoj! Min mama bakade och sen lärde jag mig baka och älskade det, trots att bakning tar lika lång tid som matlagning och trots att det blir sååå mycket mer disk. Belöningen är värd disken :-)

Ekonomi

Tidigt fick jag lära mig hur man handlar ekonomiskt, min pappa lärde upp min mama och gav mig smålektioner när jag var liten. När jag flyttade hemifrån kom de stora tunga lektionerna. Jag vägrade, grät, bad och sa att jag vill inte lära mig klara mig själv! Jag har ju dig pappa! Du kan ta hand om mig! Jag sa till och med här ta mina pengar och betala alla räkningar. Han vägrade. Åtminstonde första månaden sa jag. Han totaltvägrade och satt att då lär du dig aldrig, du måste lära dig. Han var benhård och det är jag väldigt tacksam för idag för nu finns han inte mer på denna sida och hade han inte undervisat mig hade jag inte klarat av att klara mig själv. 

Beskedet 

i Mars 2007 fick jag veta att jag är en av många utvalda människor som fått äran att ta hand om människosläktets fortlevnad.

Tårarna sprutade och jag trodde allt var över men jag läste och läste tills bokstäverna trillade ut genom öronen på mig och nu är jag inte fullärd men kan väldigt mycket om PCO-S.

Jag har även Åldersdiabetes i generna vilket är starkt ärftligt så när jag blir runt 60 år gammal förväntar jag mig att få (förhoppningsvis en mild variant av) Åldersdiabetes (Typ 2). Men under tiden får jag njuta av mitt ofta låga blodsocker som ofta ger mig en fruktansvärt svärtsam stark ihållande kramp i vadmusklerna, oftast under natten medan jag sover gott.

Min PCO-S har även gett mig Reflux som innebär att maten inte alltid stannar kvar i magsäcken utan helt plötsligt utan förvarning kan flyga rakt upp ur magsäcken. Inte särskilt trevligt.

Jag har nu lärt mig att leva med PCO-S och att vara prediabetiker, men är vansinnigt trött på att alltid behöva planera mina måltider, att inte kunna gå hemifrån utan att maten är förberedd för det antal timmar jag är borta, att alltid titta hur mycket socker mat innehåller, att förklara för folk "varför jag äter sån konstig mat och så ofta och så små portioner".

Efter ett år med massa testande av mat och tider har jag kommit fram till vad jag kan äta och hur ofta jag måste äta. För att komma ihåg när jag ska äta istället för att svimma och SEN komma på att "-Ja just det ja! Jag måste ju äta nåt *suck*" så kom jag på ett riktigt bra knep. Jag måste äta var tredje timme så nu äter jag alla stora klockslag! kl. 12, 15, 18, 21 osv=jättebra komihåg

Och att förklara för lyckligt ovetande männsikor vad PCO-S är... *suck* efter femtielva upprepningar av samma sak börjar det bli väldigt tröttsamt...

PCO-S är inte en sjukdom utan en typ av gener som är ämnade för artens fortlevnad. Överlevnadsgener, vi kan överleva hur länge som helst utan mat. Men en sak hänger jag inte med på, jag måste äta var tredje timme för att inte svimma eller få en fruktansvärd "LÅGT-BLODSOCKER-HUVUDVÄRK" men två gånger när jag skulle få narkos och inte fick äta på 24 timmar klarade jag mig utan huvudvärk, blodsockerfall och mådde hur bra som helst hela dagarna men jag sov vääääldigt länge efter narkosen, mycket längre än de andra patienterna och var väääldigt yr i huvudet. Så vid en svältkatastrof kanske jag slipper huvudvärken om jag bara intalar mig att jag ska få narkos och tänka positivt! Nu skall vi med PCO-S ta över jorden och se till att vår art fortlever! Men som sagt, just nu lever ju de flesta av oss i välfärd, vilket våra kroppar inte riktigt har förstått så de samlar på sig allt, precis allt, varenda litet ämne i maten och lägger det som en stor ring runt magen, även kallad bilring och detta kombinerat med ett överskott av manliga hormoner gör att kvinnliga former med mindre midja och större stuss är ouppnåeligt även om vi skulle lyckas väga 50 kg.

Av egen erfarenhet vet jag hur svårt det är att hitta relevant information och därför och har jag för andra symtomletares skull valt att skriva öppet om mens, ägglossning, och andra kroppsliga yttringar.


Contakt:
VickyS @ chef.net